Donatism

Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Donatism, som är av yttersta vikt idag. Donatism är ett ämne som har väckt stort intresse inom olika områden, vare sig det är på det akademiska, vetenskapliga, sociala eller kulturella området. Genom historien har Donatism varit föremål för studier och debatt, genererat motstridiga åsikter och olika undersökningar som har utökat vår kunskap om detta ämne. I den meningen är det relevant att analysera de olika perspektiv som finns kring Donatism, samt vilka implikationer det har i dagens samhälle. Dessutom kommer de framsteg och utmaningar som Donatism för närvarande står inför att utforskas, såväl som möjliga lösningar och svar på de problem det väcker.
Ej att förväxla med doketism.
Augustinus argumenterar med donatisterna. Målning från 1700-talet av Charles-André van Loo.

Donatismen var en kristen sekt i Nordafrika, uppkallad efter biskopen Donatus (död cirka år 355).

Under den diokletianska förföljelsen 303–305 hade många kristna avfallit, och frågan gällde om de skulle kunna återupptas i kyrkan. Enligt donatismen kunde inte avfallna präster längre förrätta giltiga sakrament, eftersom de ansåg att prästen måste vara ren och syndfri. Man förkastade den officiella kyrkans mildhet mot de en gång avfallna och bildade en motkyrka, som ansåg sig vara den enda rätta. De blev starka i Nordafrika, främst bland berberna. Kyrkan levde kvar till den islamiska erövringen.

Augustinus hävdade mot donatisterna att kyrkan alltid måste innehålla en blandning av rättfärdiga och syndare och att dopet är giltigt oberoende av prästernas personliga kvaliteter.

Referenser

  1. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen: en historisk introduktion. Artos. sid. 109, 127. ISBN 978-91-7580-336-4