Eldtornssläktet

I dagens värld har Eldtornssläktet blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans på arbetsplatsen eller dess kopplingar till andra aktuella frågor, är Eldtornssläktet ett ämne som inte lämnar någon oberörd. Därför är det viktigt att analysera och på djupet förstå alla dess aspekter och dimensioner, för att på ett adekvat sätt ta itu med dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Eldtornssläktet, med syftet att erbjuda en bred och komplett vision av detta ämne som är så relevant idag.
Eldtornssläktet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
SläkteEldtornssläktet
Pyracantha
Vetenskapligt namn
§ Pyracantha
AuktorM.Roem.

Eldtornssläktet (Pyracantha) är ett växtsläkte med taggförsedda städsegröna stora buskar i familjen rosväxter. Eldtornarna kommer ursprungligen från sydöstra Europa och österut till sydöstra Asien. De är nära släkt med oxbär (Cotoneaster) men oxbären har inga taggar.

Eldtornssläktets arter kan bli mellan 4 och 6 meter höga. Samtliga sju arter har vita blommor och röda, orange eller gula bär. Buskarna blommar under senvår och tidig sommar och bären utvecklas under sensommaren och mognar sent på hösten. Bären kan ge magsmärtor och kräkningar men inte svåra förgiftningar.

Eldtornarna är omtyckta trädgårdsväxter.

Arter och ursprung

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Pyracantha M. Roem. – Eldtornssläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 18 december 2014
  2. ^ ”Taxonomisk information – Släkte: Pyracantha – eldtornar”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1006577?changeRoot=True. Läst 18 december 2014. 
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17240706. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 60. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar