Påvliga rådet för främjande av kristen enhet

I dagens värld har Påvliga rådet för främjande av kristen enhet fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är i den professionella, akademiska eller personliga sfären, har Påvliga rådet för främjande av kristen enhet blivit ett ämne av gemensamt intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. När samhället utvecklas blir utmaningarna relaterade till Påvliga rådet för främjande av kristen enhet mer komplexa, och behovet av att förstå dess implikationer blir allt mer pressande. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Från dess historia till dess nuvarande tillämpningar kommer vi att ta upp de många aspekterna av Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och dess inflytande på det moderna samhället.

Påvliga rådet för främjande av kristen enhet är ett påvligt råd som ursprungligen stiftades av påve Johannes XXIII under namnet Sekretariatet för främjande av kristen enhet den 5 juni 1960. Påven hade en önskan om att Romersk-katolska kyrkan skulle delta i den ekumeniska rörelsen.

Sekretariatet framlade en rad dokument vid Andra Vatikankonciliet (1962–1965):

Med den apostoliska konstitutionen Pastor bonus år 1988 ändrade påve Johannes Paulus II sekretariatets namn till Påvliga rådet för främjande av kristen enhet.

Rådet för för närvarande (2018) teologisk dialog med följande kyrkor och samfund:

Ordförande

Sekreterare

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pontifical Council for Promoting Christian Unity, 19 mars 2018.